- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 3 /
81

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adalminas pärla

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

alla fruktade och ingen höll af; konungen och
drottningen voro de enda i hela riket, som icke harmades
öfver hennes högmod.

En dag, när prinsessan var femton år, gick hon ut
att spatsera i konungens gård. När hon kom till grinden
och ville gå ut i parken, var grinden läst, och ingen
vågade öppna honom tvärt emot konungens stränga
förbud. De fyra kammarjungfrurna och de fyra
kammar-tjänarne voro med: för första gången vägrade de att lyda
prinsessans befallning. Då blef Adalmina ond, ja så ond,
att solskenet af hennes skönhet alldeles förmörkades.
Hon slog sina trogna tjänare i ansiktet, sprang från dem,
klef öfver grinden; och när tjänarna följde efter, sprang
hon allt längre bort inåt parken, till dess att ingen af
tjänarna mera syntes mellan de gröna träden.

Då kände sig Adalmina för första gången i sin lefnad
törstig och trött och satte sig ned vid en källa att hvila.
Ja, hon nedlät sig att ösa vatten ur källan med sin fina
hvita frökenband och dricka alldeles som andra människor
göra, när ingen niger och bjuder dem ett glas vatten
på en tallrik. I detsamma blef hon varse sin bild i
källan. — Ack, hvad jag är vacker! — sade hon till
sig själfv och därvid lutade hon sitt hufvud allt längre
mot vattnet, för att bättre spegla sig, till dess att —
plums, där föll hela guldkronan med pärlan ned från
Adalminas hufvud och försvann som en pil i källans
krusade vattenspegel.

Adalmina märkte det knappt, så betagen var hon i
sin egen skönhet. Men hvad hände? Knappt blef
källans vatten åter stilla och klart, innan Adalmina såg
i dess spegel en helt annan bild än sig själf. Hon såg
icke mera den undersköna prinsessan i hennes
guldstickade klädning, med juveler i håret och örhängen af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:25:41 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topbarn/3/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free