Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fästningen Hjälteborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
full. — Men vänta, vi skola nog slå dem på flykten.
De låta väl bli att taga fästningen Hjälteborg.
— Nej, om jag begriper ett ord af allt hvad han
pratar! — sade Maja och samlade soporna i en skyffel
och skyndade att bära ut dem på gården. Ty gumman
var nyfiken att se hvad det kunde vara för underliga
ting därute, och så öppnade hon dörren med hjärtat i
halsgropen.
Ja, hvad såg hon ? Ingenting annat än hela gården
uppfylld af skolpojkar, och i hörnet mot planket var en
stor snöfästning, på hvars murar man just nu uppsatte
en fana, bestående af en röd halsduk, svajande på toppen
af en ansenlig brödstång. Den gamla puttrade något
om att »måla af den fule på väggen» och gick förtretad
in tillbaka med den tömda sopskyffeln.
Hvad Maja icke såg, det var att bakom planket
stod en annan svärm sju kvarter långa krigare, som alla
buro halfmånar af papper, fästade med knappnål på
ryggen, ty det passade ej att fästa månen på andra
ställen. Dessa voro påtagligen turkar och höllo på att
stöpa kulor, det vill säga krama snöbollar och ställa
dem i ordentliga staplar mot planket. De kristna
däremot voro inne på gården och buro till
igenkännings-tecken hvar sin granriskvist, inträdd genom ett knapphål
i tröjan.
— Hvar är generalen? — frågade en af de kristna
med en orolig blick åt det håll, där man väntade
fienden. — Han äter smörgås i skänken, herr kapten! —
svarade en annan, i det han gjorde front och förde
handen till mössan.
— Passar det sig för en general att äta smörgås,
när fienden rycker an ? — anmärkte kaptenen med
butter min.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
