Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hedra din fader och din moder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mannen och hustrun voro hårda och otacksamma.
De tänkte ej på, huru mycken möda och tålamod deras
föräldrar haft med dem, när de själfva voro små och
okunniga. Därför sade de med stränga ord: — Om farfar
ej slutar att spilla på servetten, så låta vi honom äta
med grisarna i vrån.
Men farfar kunde ej hjälpa det, han var nu en gång
så gammal. Då satte de obarmhärtiga honom i vrån och
ställde framför honom ett tråg af trä, såsom man brukar
för grisarna, och där fick farfar äta allena i vrån, men
mannen och hustrun åto vid bordet och läto sig väl
smaka.
Detta gjorde den gamle farfar mycket, mycket ondt,
ty det är tungt att se sig föraktad på gamla dagar för
sin ålderdoms skull, och ännu därtill föraktad af sina
egna barn. Ett otacksamt hjärta är den tyngsta börda,
som jorden bär.
Men farfar satt för sig själf i vrån och grät så tyst,
att ingen såg de tårar, som runno utför hans vissnade
kinder ned i hans snöhvita skägg. Blott Gud, som ser
allting, såg äfven den gamles sorg och människornas
hårda hjärtan, och han visste ett medel att förödmjuka
de obarmhärtiga.
En dag satt farfar som vanligt i vrån, och mannen
och hustrun sutto vid bordet, men på golfvet satt deras
lilla gosse, som var fyra år gammal, och täljde ett stycke
trä. Då sade mannen till honom: — Hvad täljer du,
min gosse?
Gossen svarade: — Jag täljer ett tråg.
— Hvad skall du göra med det? — frågade fadern.
— Jo — svarade gossen — när far och mor blifva
gamla, skall jag sätta dem i vrån att äta ur tråget, som
farfar gör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
