Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unda Marinas fotspår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Marina lutade sig stilla mot sandens bädd, och båda
berättade turvis sagor. Florio visste berätta både mörka och
ljusa sagor: om skogens troll, som snyfta bakom de höga
granarna, om lejonets jakt i det dunkla månskenet och om
västanvindens spratt med nejlikor och geranier borta på
ängarna. Unda Marina berättade om de längst förflutna
århundraden, då hafvets vågor svallade öfver hela det stora
Finland, och om jättegrytorna i bergen vid stranden och
om den stora hvalfisken, som drog hennes faders vagn
genom korallskogarna i den milsdjupa oceanen.
Så träffades båda i långa, långa tider hvar afton vid
stranden, och ännu voro de små barn, ty skogens söner
och hafvets döttrar växa icke som människobarn, de lefva
i många tusende år, så länge som jorden, och därför äro
de så länge barn och ha så länge roligt i aftonskimret.
Och de höllo mycket af hvarandra, ja, så mycket, att den
hvita måsen, som beständigt såg dem leka på hafsstranden,
brukade säga till sin granne, den stora hafsörnen: — Florio
och Unda Marina bli säkert ett par, och då få vi vara
med på det präktiga bröllopet.
— Ja, det kommer an på, om bröllopet blir i
skogskungens slott — sade örnen. — Men blir det hos brudens
föräldrar djupt ner uppå hafsbottnen, då tackar jag för
bjudningen och kan icke ha den äran att komma.
— Se, det kom jag inte att tänka på — sade måsen.
I nödfall kan jag konsten att dyka, och det kan nog
hända, att jag infinner mig, ty där bli säkert många goda
fiskrätter till kvällsvard på bröllopsaftonen.
Så sade folket om Florio och Unda Marina. Då
hände sig en afton, att hafskungen kom åkande efter sin
stora hvalfisk till stranden, där hans dotter, den lilla
prinsessan, berättade sagor för prinsen från skogen. Och
nu var där icke rätt godt grannskap mellan skogen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
