Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Silfverpenningens berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sagt, att där icke skall vara sten uppå sten. — Nåväl —
sade Julianus — jag vill uppbygga templet och bevisa att
profetiorna äro falska. — När då Julianus blef kejsare,
lät han skicka många hundrade arbetare för att med stor
prakt uppbygga Jerusalems tempel. Och arbetarna
begynte sitt verk, och kejsaren log i sitt sinne, ty nu var
han säker på att göra de kristnes Gud till en ljugare. Men
se, då begynte jorden att darra under arbetarnas fotter,
eldslågor frambröto ur marken, och allt folket bortkastade
sina verktyg och öfvergaf arbetet; och kejsar Julianus
förvånades och förskräcktes; men Frälsarens profetia bar
gått i fullbordan.
Ar 258. Vid den tiden var en stor oreda i det
romerska riket, och så många barbarer föllo från alla sidor
däröfver, att allt tycktes falla i spillror. En kejsare vid
namn Valerianus uppträdde och förföljde de kristna. Borta
i Karthago på Afrikas kust fanns den tiden en kristen
kyrka. En ung romersk flicka af hög börd vid namn
Placidia, ståthållarens dotter, bar mig i sin sparbössa och
förde mig till den kristna kyrkan, för att utdelas åt de
fattiga. Vid det hon knäböjde för altaret och bad en
bön till världens frälsare att blifva upplyst af hans heliga
tro, kommo hennes faders utskickade med stor vrede och
förbrände kyrkan och nedhöggo somliga bland de kristna,
och somliga släpade de till pinbänken, för att med
gruf-liga plågor förmå dem att offra åt afgudarna. Men när
de kristna brändes med glödande järn och kastades för
vilddjuren på den stora fäktarbanan, ropade alla
frimo-modigt, att vår Herre Kristus en gång hade lidit och dödt
för dem, och nu ville de gärna lida och dö för hans
skull. Och Placidia var en bland de fångna. Då sade
ståthållaren, hennes fader, till henne: —Är du icke min
dotter och bör lyda din fader? Så offra nu åt Jupiter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
