Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Huru skogens små barn lärde sig läsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Huru skogens små barn lärde sig läsa.
Det var en gång en stor ödemark; skogselden hade
farit fram däröfver och bränt alla de gamla träden, så
att där stodo endast svarta, sotiga stubbar kvar mellan
de skrofliga stenarna och på den nakna marken, där
intet gräs ville växa mer. Så långt ögat såg, och det
var visst en hel mil åt alla sidor, sSg man intet annat
än samma skrofliga stenar och samma svarta stubbar.
Landsvägen gick därigenom, och den som for där om
natten fick ej vara ängslig, ty var han bara det minsta
mörkrädd, såg han hela ödemarken uppfylld af
underliga små troll, som sträckte ut sina knotiga armar,
och somliga hade hästhufvuden och somliga hade horn,
och somliga hade sex ben som flugorna; men det
var bara stubbarna, som sågo så besynnerliga ut i
mörkret.
Ett enda träd stod kvar och hade blifvit förskonadt
af elden. Det var en mycket gammal tall, och för att
han var så gammal, hade han vuxit hög, så att elden
icke fick makt öfver honom, utan svedde honom helt
litet vid roten och lät honom stå. Han stod där så
ensam som en konung utan folk, och hans rike var
hela den stora ödemarken, men det var icke mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
