Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Huru skogens små barn lärde sig läsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en stor och grön skog, när vi flyttade hit, och här
band jag de allra raraste kvastar och flätade korgar
af rötter och vide. Men en sommarnatt reste bönder
på vägen och gjorde upp eld medan vi sofvo. Då
kom elden lös i den stora skogen, så att det blef en
förskräcklig rök och brand, som ingen människa kunde
släcka, och sedan skogen brunnit i tre långa veckor,
blef allt så svart och öde, som ni nu ser. Då blef jag
fattig, men hvart skulle jag flyttar? tJag hade här
åtminstone tak öfver hufvudet.
— Men hvarför brann ej er lilla stuga, när skogen
brann rundtomkring henne? — frågade herrn.
— Det skall jag säga er — sade gumman. — Här
stodo fyra hvita Guds änglar, en vid hvart hörn af stugan,
och vaktade henne, så att ingen enda gnista fick falla på
henne. Jag såg dem icke, men £ster såg dem, och jag
är viss på att de skyddade stugan för hennes skull, ty
jag är en fattig synderska, men min lilla Ester är oskyldig
som änglarna själfva.
Den främmande herrn blef nu helt allvarsam och
stod en stund i djupa tankar. Till slut sade ban: — Hör
på, kära mor, vill ni behålla min Ahasverus hos er ett
år? Han är en rik mans barn och något bortskämd af
öfverflödet; det skall göra honom godt att vara en tid hos
fattiga och gudfruktiga människor. Jag reser nu utrikes
och har svårt att föra gossen med mig, men nästa sommar
kommer jag tillbaka för att hämta honom, och här ger
jag er en rulle dukater för hvad han kan kosta er.
— Voj, voj — sade gumman efter sitt finska sätt
att fala, ty så häpen blef hon öfver detta förslag. Men
den främmande herrn klappade henne på axeln oeh sade:
— Sköt gossen väl och se till att han ej lider nöd, men
klema ej bort honom, och gif honom ej annat än hvad ni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
