- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 3 /
195

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det vackraste i skogen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Vi borde fråga blommorna — sade lönnen, som
utbredde sitt svala lummiga löftak öfver tufvor, fulla med
sippor och bjortronblommor.

— Det är alls inte nödigt — invände tallen snäsigt.
— För att vara vacker, måste man vara stor och stark.
Se på mig; ser jag ej ståtlig ut? När jag ruskar på
mig, fäller jag tusende nålar till jorden; dem plocka
myrorna och nyttja dem till spjut, när de tåga i krig. Jag
måtte vara en ståtlig bjässe, det förmodar jag ingen kan
bestrida. — Och ,så tog han en grym min på sig, för att
skrämma de andra.

Eken stod mycket lugn och hörde på. — Det är
narraktigt att döma i egen sak — menade han. — Jag
är säker på, att hvar och en af er tycker sig vara:
vackrast af alla. Låt oss därför fråga bofinken därborta
i björktopparna. Han är icke partisk för någon af oss;
ban kan bäst säga hvem som är vackrast i skogen.

Sagdt och gjordt, de frågade bofinken. Men han
betänkte sig länge och ville ej kvittra sanningen fram.

Då kommo två små barn, en gosse och en flicka,
som bodde i en liten stuga helt nära intill. När de
gingo ut i den tidiga, härliga sommarmorgonen, knäppte
de sina händer och sade: — Gode Gud, hvad din skog
är vacker! Gode Gud, hvad din värld är skön! Gode
Gud, låt oss, små, fattiga barn, växa upp i din visdom
och vittna om din makt och prisa din nåd i alla våra
lifsdagar!

När träden i skogen hörde barnens bön, blefvo de af
förundran och rörelse tysta ; deras sus dog bort i en sakta
hviskning, och man kunde tydligt höra boiinkens kvitter,
där han sjöng i toppen af björken:

— Vacker, vacker är min gröna skog, och hela Guds
skapelse är skön allt igenom. Men jag säger eder, I träd,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:00:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topbarn/3/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free