Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lilla Skrållan eller det skrynkliga förklädet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När Skrållan kom till skolan nu,
förlägen, rädd och röd om näsan,
begynte barnen sjuttisju
att titta bort till skamvrån — hu!
Där Skrållan skulle få sig snäsan.
Men lärarinnan sad’: — min vän,
kom hit, min kära, lilla tippa!
Väl är ditt förklä skrynkligt, men
nu vet jag rätta orsaken,
och skamvrån skall du nu få slippa.
Visst är det bra att putsad gå
och vara mån om sina kläder;
men mycket bättre är ändå
att vara i sitt hjärta så
att det båd’ Gud och mänskor gläder.
Och efter förklät skrynklats, när
du gick att ved åt mamma samla,
så tag det nya förklät här,
och det med samma hjärta bär,
som du har burit förr det gamla.
Men att ej det må skrynklas ner,
så skall jag ved åt mamma skicka.
Och »Skrållan» är ej öknamn mer,
det är ett namn, som heder ger,
och det har du förtjänt, min flicka. —
Så sagdt. Och alla barn i fjol,
de tyckte just precis detsamma;
och Skrållan sken just som en sol
uti sitt förklä och sin kjol,
när bon gick hem igen till mamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
