Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Walters äfventyr - 1. Om Walters hem samt om Lunkentus och den randiga kjolen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slank segelgarnet ur Walters hand, oeh — farväl med
Lunken tus! Han seglade nu på egen hand utåt den
vida sjön.
Walter sprang till båten, men båten var stor och
tung, den fick han ej ut. Han sprang som en tok längs
stranden: — Lunkentus rymmer! Lunkentus reser på
allvar till Spanien! — Nu bodde en fiskare nära intill;
hans båt var borta, men där låg ett gammalt degtråg
kullstjälpt på stranden. Walter besinnade sig icke länge.
Han sköt ut tråget i vattnet, hoppade däruti och stakade
sig fram med en liten käpp.
Tråget var något rankt, men i början gick det
förträffligt. Vinden blåste från land och dref tråget
småningom ut på djupt vatten. Likväl kom Walter ej
närmare rymmaren, ty Lunkentus seglade mycket fortare.
När Walter ej mera kände botten med käppen, blef
han häpen till mods. Tråget dref allt längre ut, det
begynte kränga för vågsvallet och var nära att kantra.
Nu började Walter skrika, det mesta han kunde.
Det var icke långt ifrån, att Walters första äfventyr hade
varit hans sista.
Till all lycka vaknade Jonas och fick stora ögon,
när han långt ute på fjärden såg ett litet gungande tråg
och en skrikande gosse. Trög på foten var han, den
gamle, beskedlige Jonas, men nu fick han fötter under
sig, sprang till stranden, sköt ut båten och rodde efter
Walter, så att årorna knakade. Walter såg det och fick
sitt kurage tillbaka. — Inte skall du tro att jag är rädd!
— sade han och reste sig stormodigt i tråget. Men
detta var mer än tråget stod ut med, det kantrade strax,
och Walter föll hufvudstupa i sjön.
— Nej, se på den dumma pojken! — skrek Jonas
och rodde så häftigt, att ena åran brast. I detsamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
