Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Walters äfventyr - 5. Huru Walter vill göra som Robinson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mitt hus, själf koka min mat och skjuta alla skogens
djur med min tappra sprättbåge. Ack, du lyckliga
Robinson! Du raska, du tappra Robinson, aldrig får jag
så roligt som dui
— Men om jag nu skulle rymma? — sade Walter
strax därpå till sig själf. Vid den tanken började hans
hjärta att klappa hårdare. Han satte sig upp i sängen.
Alla sofvo. Fredrik hade lagt sitt runda hvita ben öfver
vaggkanten, och Kuckeliku snarkade så det hördes på
gården. Därute sken den ljusa natten in genom fönsterna.
Man kunde tydligen se rönnens hvita blommor i träd*
gården, och borta i skogen hörde man taltrasten sjunga.
Allt fortare klappade Walters hjärta. Slutligen klef
han helt tyst ur sängen och klädde sig. Ingen vaknade.
Han gick genom rummen. När han gick förbi skåpet,
tog han sakta ett stycke knäckebröd och en bit ost.
Därefter smög han lika tyst uppför vindstrappan. Snart
hade han funnit pälsen och sockertoppsstruten. Boken
om Robinson tog han med, för att lära sig hur han
borde göra, och så bar det af i strumpfötterna utför
trappan och ut genom farstudörren.
Så härlig och frisk var natten med sin ljusa
himmel och sin dagg i det gröna gräset. Walter gick ej
mera, han sprang, liksom hade han haft ondt samvete.
Om en stund kom han till skogen, och just i detsamma
gick solen upp så röd om kinderna, som hade hon nyss
fått en lugg af mor Susanna. Walter satte sig ned och
började äta ost och bröd. Han var ej alls sömnig. Han
hörde fåglarna sjunga och tyckte att häggarna aldrig
doftat så ljufligt förr.
Därpå begynte han bygga sig en stuga. Han tog
sin fällknif ur fickan och skar långa kvistar ur de
lummiga granarna. De stadigaste kvistarna reste han upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
