Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Walters äfventyr - 5. Huru Walter vill göra som Robinson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hufvud, precis som en sockertopp. Och emedan där
funnos i byn inånga vidskepliga människor, som trodde
på gastar i skogen, blef vo gummor och gubbar nästan
lika förskräckta, som vallflickan själf. Flera ibland dem
tordes ej alls gå ut den dagen och tittade rädda bakom
sig, hvar gång blåsten susade i de höga granarna. Men
några, som voro tapprare, föllo på den tanken, att en
rymmare gömt sig i skogen, och beslöto gå ut om
natten, för att anställa ett skall och fånga rymmaren.
Walter visste af ingenting och sof i god ro bort
alla sin mages bekymmer, när byfolket upptäckte hans
koja och omringade henne. De närmade sig dit med
mycken försiktighet, beväpnade med stänger och spadar,
och tittade in. — Ja, där ligger rymmaren och sofver
— sade karlarna sig emellan.
— Vänta litet! — sade en bland dem. — Där är
något ludet i vrån; tänk, om det vore en björn!
— Låt oss klubba honom, medan han sofver —
sade en annan af byfolket; — annars biter han oss.
Just i detsamma drömde Walter om människoätarna,
som kommo till Robinsons ö och så när hade stekt
honom där till aftonvard. Drömmen var så liflig, att
Walter med förskräckelse satte sig upp, och i detsamma
hörde han karlarna säga: — låt oss klubba honom! —
Hvad kunde Walter annat tro, än att det var Robinsons
vildar, som ville göra af honom en god stek? Så tapper
han var, så svek honom nu kuraget. Han tänkte vid
sig själf, hur rysligt det vore att bli uppäten af andra,
just när han själf var så genomhungrig; och hvad skulle
hans pappa och mamma och syskon säga, när de fingo
höra, huru grufligt det gått med honom, stackars gosse?
Vid denna tanke började Walter bitterligen gråta och
kunde ej säga mer än: — Goda herrar människoätare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
