Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Walters äfventyr - 7. Huru den tappre Walter jagade vargar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kanhända satt nfigon varg i buskarna, och han underlät
icke att fråga Jonas, om vargarna voro rädda för
trumman. — Det förstås — sade Jonas. Hvarpå Walter
begynte trumma af alla krafter, så länge de foro genom
skogen.
När de nu kommo till kvarnen, frågade Walter strax,
om där nyligen synts någon varg i grannskapet, — Ja,
tyvärr — sade mjölnaren; — sista natten ha vargarna
rifvit ibjäl vår fetaste gumse ej långt härifrån, där borta
vid rian. — Jaså — sade Walter — månn tro de äro
många? — Det kan ingen så noga veta — svarade
mjölnaren.
— Det gör ingenting — sade Walter; — jag frågar
bara för att veta, om jag skall taga Jonas med mig.
Nog rår jag ensam med tre, men äro de flera, så kan
det hända, att jag ej hinner slå ihjäl dem alla, innan
de springa sin väg.
— Jag skulle i Walters ställe hellre gå allena; det
är hederligare — menade Jonas.
— Nej, det är ändå bäst, att du kommer med —
sade Walter. — Kanhända de äro många.
— Jag har inte tid — sade Jonas — och dessutom
äro de säkert ej flera än tre; dem sköter nog Walter
ensam.
— Ja — sade Walter — visst gör jag det, men
ser du, Jonas, om de äro tre, så kan det hända, att
en af dem biter mig i ryggen, och jag kunde då få
mera besvär med att slå ihjäl dem. Om jag bara visste,
att de ej äro flera än tcå, så skulle jag ej bry mig
därom, ty dem tar jag en i hvardera handen och luggar
dem värre, än mor Susanna gjorde förr med mig själf.
— Jag tror helt säkert, att de ej äro flera än två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
