- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 4 /
41

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Walters äfventyr - 7. Huru den tappre Walter jagade vargar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Nej, hon blir bestämdt rädd — sade Walter —
och hur skulle det passa sig för en flicka att gå på
vargjakt? Kom du med, Jonas, så skall du få skinnet,
och jag är nöjd med öronen och svansen.

— Nej, jag tackar — sade Jonas; — Walter kan
behålla skinnet själf. Nog ser jag nu, att Walter är
rädd. Fy, skäm ut honomi

Detta gick Walters ambition för nära. — Jag skall
visa, att jag ej är rädd — sade han, och så tog han
trumman, sabeln, tuppfjädern, fällknifven, rofbössan och
väderpistolen och gick helt ensam ut på vargjakt till
skogen.

Det var en vacker aftonkvist, och fåglarna sjöngo
i alla grenar. Walter gick mycket långsamt och
försiktigt. Vid hvarje steg såg han sig omkring åt alla
sidor, om där händelsevis skulle sitta någon varg och
lura bakom stenarna. Han tyckte alldeles, att något
rörde sig där borta i diket. Kanhända var det en varg.

— Det är bäst att jag trummar litet, innan jag går dit

— tänkte Walter.

Brrrrr, så begynte han trumma. Då rörde sig åter
något... Koax! Koax! och så flög en kråka upp ur
diket. Strax fick Walter mod. — Det är bra att jag
har trumman med mig — tänkte han, och så gick han
mej modiga steg allt vidare framåt. Snart kom han
allt närmare rian, där vargarna rifvit ihjäl gumsen. Men
ju närmare han kom, desto hemskare tyckte han att
rian såg ut. Den var så grå och gammal. Hvem vet
hur många vargar där kunde gömma sig! Kanhända
sutto de där ännu i en vrå, desamma som ätit upp
gumsen. Ja, här var alls ingen säkerhet. Ingen enda
människa syntes i närheten. Det vore styggt att bli
uppäten så här midt på ljusa dagen, tänkte Walter vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:25:50 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topbarn/4/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free