Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eli Rhem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då var där en gosse vid namn Eli Rhem, tolf år
gammal, och han var raskare än alla de andra. Han tog
sig för att springa framåt vägen, så långt han kunde, och
det dröjde ej länge, innan han såg den långa raden af
vagnar komma med full fart rusande emot honom på
vägen. Hvad gjorde nu Eli Rhem ? Ropa hjälpte ej mycket,
ty ingen skulle ha hört honom för det stora bullret af
vagnarnas rasslande. Han hade ej tid att länge betänka
sig. Han ställde sig midt på vägen, så att alla vagnarna
nödvändigt måste köra öfver honom, om de ville framåt,
och där stod han och skrek och fäktade med armarna och
vinkade allt hvad han någonsin förmådde.
Lokomotivföraren, som satt på främsta vagnen och styrde hela tåget,
trodde att gossen var tokig och skrek i sin tur och vinkade,
att han skulle springa ur vägen. Men Eli Rhem stod kvar,
ja, han stod där med döden för ögonen, och ändå gick han
ej ur fläcken, ty han visste, att där berodde många
människors lif på att han stod kvar.
Så var föraren tvungen att låta alla sina många
vagnar stanna, för att ej bli orsak till gossens död. Men
så ond var han, ja, så ond, att han genast, när tåget
stod stilla, sprang ned på vägen och begynte slå den
stackars Eli Rhem, för att han understått sig göra ett
sådant uppehåll för hela järnvägståget.
Men nu kommo där andra personer springande från
bron och berättade hur nära alla vagnarna varit att störta
i bråddjupet. Då kan man tro, att föraren fick stora ögon,
och alla, som sutto i vagnarna, fingo veta, huru de, näst
Gud, hade Eli Rhem att tacka kör sina lif. Där blef häpnad
och glädje på en gång öfver all beskrifning! Alla hoppade
ner från vagnarna, omfamnade och kysste Eli Rhem med
tårar i ögonen, och strax sammansköto de åt honom en
belöning af hundra dollars. Sedan gingo de till fots till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
