Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den stora frågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åter, när du blef större och steg ur din vagga, kom
samma fråga till dig från hela ditt hem och alla dina
vänner: älskar du oss? Om du icke älskar dem, är ditt
hem icke mera ditt hem, dina vänner gå bort, och där
är tomt omkring dig, tomt i ditt hjärta. Men älskar du
dem, då är allting godt och gladt, då förlåtas dig alla
fel för din kärleks skull, och då vill du ej fela.
Så är det alltid och öfverallt. Vet du hvarför vårt
land är grönt om sommaren och hvarför det ger oss
hem, kläder och mat? Det är allt Guds gåfva, men
vårt land grönskar och bär frukt i vår kärlek. Om vi
skulle förakta det och öfvergifva det för dess fattigdom,
så blefve det aldrig mera grönt som förr. Då skulle det
bli som den stora ön Nova Zemla långt borta i Ishafvet:
där är halfva året om ett beständigt solsken, och ändå
växer där intet träd, intet gräs, och landet ligger
be-grafvet i evig snö. Eller skulle det blifva som den stora
öknen Sahara långt borta i Afrika: där är aldrig vinter
och aldrig köld, och likväl finnas där hvarken träd eller
blommor, utan allenast brännande sand och heta
ökenvindar.
När den fattiga vallflickan går i skogen, hör bon
vårens vindar susa i trädens nakna grenar, och då frågar
björken henne: älskar du mig? Ja, visst älskar jag dig,
svarar vallflickan. Då går där en glädje genom björkens
innersta märg, och safterna stiga under hans bark, och
knoppande löf slå ut på hans grenar. På samma sätt
säger åkern till bonden, som plöjer honom: älskar du
mig? Visst älskar jag dig, svarar bonden. Då börjar
åkern att gro, och de gröna stråen af brodden hviska till
hvarandra i aftonvinden: låt oss växa höga och vackra,
att vi må bära rikliga ax och gifva bröd åt vår vän!
Alldeles så säger skeppet till sjömannen: älskar du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
