- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 4 /
130

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mod i faran

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

De hade släckt elden just i sista minuten, innan den
genombränt pappersfilten och uppnått det fina
krutdammet på insidan af taket.

Folk hade församlats från hela grannskapet. Ett
hurrarop, som öfverröstade stormens dån, gick öfver
den höstliga slätten, de af mejade åkerfälten, den unga,
gröna rågbrodden, herrgårdens trappor och alla stugor
i Östermyra. Ännu vågade ingen närma sig det farliga
huset; där kunde ju finnas en obemärkt gnista kvar.
Men när gossen och hans husbonde återvände till folk*
skaran och försäkrade, att allt var släckt, då måste man
tro dem, då prisade alla deras mod, alla ville trycka
deras händer, husbonden omfamnade dem och lofvade
att rikligen belöna deras storartade hjältebragd. Det
har han visserligen gjort; men sådana bragder göras
icke för lön och kunna icke betalas med skänker; de
göras af ett ärligt, modigt och plikttroget hjärta, därför
belönas de bäst af ett godt samvete.

De två drängarna Jukka och Taavi hade varit de
första att springa sin väg från krutverket allt hvad
benen förmådde, hade också hunnit längst bort från
faran och återvände nu, något flata, till den öfriga folk
hopen. — Det var ingen konst att släcka den eldsmulan,
när man hade något att släcka med — sade de stor*
modigt till Jakob. — Nog hade vi klifvit på taket, om
vi haft vatten till hands.

— Ja, det förstås — sade Isokylä gubben, hvars
hästar de ridit fördärfvade sista söndagsnatten — det
var visst för att söka vatten, som ni sprungo en hel
verst från torkhuset. Hvad behöfde ni söka? Ni skulle
ha ridit med en stulen häst uppför stegen och släckt
elden med kaffepunsch!

Nu var det Jakobs tur att skratta åt sina kamrater.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:25:50 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topbarn/4/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free