Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hafskonungens gåfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Laxmaj a-sjönk som en sten till bottnen, men stretade
emot med händer och fötter och kom åter upp till
hafs-ytan, där hon fick fatt i spelmannens basfiol och flöt på
den. I detsamma såg hon bredvid sig Ahtis
förskräckliga hufvud, och han hade bara ett halft skägg.
— Hvarför har du kastat stenar på mig? — röt
h&fskonungen.
— Ack, nådig herre — suckade Laxmaja — det
var ett misstag. Stryk björnpomada på skägget, så växer
det snart igen.
— Käring, har jag icke gifvit dig allt hvad du
begärt och mera därtill?
— Ja visst, nådig herre. Stor tack för korna!
De mjölka rätt som kameler.
— Nå, hvar har du solens guld och månens skifva,
som du lofvade mig?
— Ack, nådig herre, de ha ju lyst alla dagar och
nätter på sjön, när det ej varit mulet — svarade
Laxmaja illparigt.
— Jag skall lära dig! — ropade hafskonungen och
gaf basfiolen en puff, så att den for med gumman som
en raket uppåt klippan.
Där stod Prins lika utsvulten som förr och gnagde
på ett kråkben. Laxmatte satt i sin slitna grå jacka
allena på trappan till den gamla fattiga kojan och band
på ett nät. — Se på mor! — sade han. — Hvarifrån
kommer du flygande med en sådan fart, och hur är du så våt?
Laxmaja såg sig förbluffad omkring och sade: —
Hvar är vårt tvåvåningshus?
— Hvilket hus? — sade gubben.
— Vårt stora hus och trädgården och drängarna och
pigorna och de trettio sköna korna och ångbåten och
allt annat?
11. — Topelius, Läsning för barn. IY.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
