Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Saul och David
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag är blott en fattig herdeson;
dock är jag dig sänd af Gud.
Din sorg jag förnummit långt ifrån
och bringar dig tröstens bud.
Ditt hjärta är sjukt, o konung,
så lyss på min harpas ljud!
Kung Saul, han höjde sitt blanka svärd,
men högg icke till ändå.
Den lille syntes ej hugget värd,
och konungen talte så:
— En timme har du att lefva.
Välan, jag vill lyssna då.
Raskt grep den lille i gyllne sträng:
då löstes tonernas band,
som silfverkällor ur blomsteräng,
från darrande harpans rand.
Och ljust blef konungens anlet,
och svärdet slant ur hans hand.
Och gossen spelte och sjöng än mer;
alltmer vek konungens harm,
tills strida tårarna runno ner
på skägg och på stålklädd barm.
Och vinternatten vek dädan,
och konungens håg blef varm.
— Nu — sade gossen — är timmen slut;
bå döda mig, herre, nu!
Men judakonungen Saul brast ut:
— O, spela och sjung ännu!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
