Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mirza och Mirjam (Saga från Österlandet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Gån bort från mina ögons ljus, otacksamma, och
kommen aldrig tillbaka! — utropade konungen vredgad.
Och så bortdref han de båda barnen med deras kameler
i villa öknen.
Mirza och Mirjam redo sörjande bredvid hvarandra
och visste intet annat, än att det var allvar med
perser-konungens infall. De hade genast i början uppgjort en
plan, huru de skulle rädda sin fader, och rådgjorde nu
därom, medan de redo i öknen.
— Vi skola rida till den främmande konungens
läger — sade Mirjam. — Där vill jag kasta mig för
hans fötter och kyssa hans skospetsar och gråta alla
hans silkesmattor våta med mina tårar, till dess han
lofvar mig att icke göra vår fader ondt.
— Men om han ej hör dina böner, vill jag
uppresa mig som ett ungt lejon och slå honom ihjäl —
sade Mirza. — Då skola perserna vara utan konung och
nödgas fly till sitt land igen; men om de släcka mitt
lifs 1 jiis, dör jag glad, ty jag har räddat min faders
andedräkt.
Vid dessa ord redo de allt längre in i öknen utan
väg eller stig, och solen gick ner, och med detsamma
var det mörker och natt allt rundt omkring. Och
sa-mumvinden gick om natten genom öknen och bortsopade
hvarje spår i den brännande sanden. Men barnen redo
allt vidare, i hopp att komma till fiendens läger.
Om en stund sade Mirjam: — Säg, min broder,
hvarför fnysa våra kameler och stanna ibland så oroligt,
liksom ville de icke gå längre?
Mirza svarade: — Därför fnysa kamelerna, emedan
de höra lejonet, öknens konung, gå ut på rof om natten.
Men var vid godt mod; lejonet är ädelmodigt och skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
