- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 4 /
207

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mirza och Mirjam (Saga från Österlandet)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Nej — sade dervischen — lyckliga äro de
människor, dem Allah har gifvit goda, trogna och lydiga
barn, ty sådana äro guldkorn i fattig mans hus och
pärlor i konungars krona. Men du, herre konung, har velat
köpa dina barns kärlek med löften om konungariken,
och se, de haf va tagit från dig både rike och kärlek.

— Ack — sade konungen — jag hade två barn,
som jag älskade högst, men de bestodo ej profvet: de
öfvergåfvo mig först ibland alla. Och nu skola mina
ögon ej längre se dagens ljus, ty mina barn gifva mig
blott en dadel om dagen att äta och så mycket vatten
att dricka, som en dufva dricker i svala morgonstunden.
Säg, Enoch, hör du ej Allahs åska närma sig i skyn,
för att straffa elaka barn?

Dervischen sade: — Jag hör dina döttrar spela och
sjunga till gästabud i ditt kungliga tält.

Konungen sade: — Ser du då alls ingen ljungeld
från himmelen nedslå på jorden?

Enoch svarade: — Jag ser något blänka däruppe i
gästabudssalen: det är dina söners nya guldkronor, hvilka
de nu försöka på sina hufvuden.

Åter sade konungen: — Allah är död, annars skulle
sådant aldrig hända på jorden. Ser du ingenting annat,
så vill också jag dö, ty barns otacksamhet bäddar
föräldrars graf.

Men Enoch svarade: — Bida ännu litet, herre konung,
törhända att Allah lefver. Jag ser ett moln af damm
uppstiga vid randen af öknen, och någonting glimmar i
solen såsom lansar af stål.

— Kommer det närmare? — frågade konungen.

— Ja, det närmar sig som en hagelskur öfver de
stolta tistlar på majsfältet. Nu igenkänner jag ryttare,
kameler och elefanter. Det är en stor krigshär, herre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:25:50 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topbarn/4/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free