Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unda Marinas silfverskål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Unda Marinas siIfverskål.
En näckros vid Hasselviken berättade följande saga:
Det var en gång en flicka, som hette Lisalill.
Hennes far och mor voro döda, och hon bodde med sin
blinda farfar i en förfallen koja på Ängsholmen utanför
Elgö i Ekenäs skärgård. Gud allena vet hvarmed de
lefde under den långa vintern. Visst band farfar not
för betalning, och Lisalill gjorde vispar, som hon sålde
i staden, men det förslog icke långt, och likväl ledo de
ingen nöd, ty de förtröstade på Gud, som är en fader
för fattiga och för rika.
De hade en liten ekstock och fyra nät, och med
dem foro de om sommaren ut att fiska. Men när
smultronen begynte mogna i skogsbackarna, blef gubben
sittande med sitt metspö i båten, medan Lisalill gick
upp till skogen att plocka bär. En dag sken solen het,
och de rodde till yttre stranden af Elgö mot öppna
hafvet. Farfar blef törstig. — Lisalill — sade han —
tag lerskålen och hämta mig vatten från någon källa, ty
jag kan ej dricka hafsvattnet; det är för salt.
— Det skall jag göra — sade Lisalill, som alltid
var flink och lydig, och så tog hon lerskålen och
hoppade upp på landbacken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
