- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 5 /
18

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En lärd gosse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att han hvarken hörde eller såg, han sprang och sprang»
och rätt som det var, låg han i ett stort gyttjigt dike,
fy lid t med vatten.

Det var för väl, att getingarna ej kunde simma.
När de sågo sin fiende ligga i diket, begynte de
småningom surra tillbaka för att lappa sitt förstörda bo, och
om gossen förstått deras språk, skulle han hört dem
säga till hvarandra: — Den där ha vi näpst; han aktar
sig nog att en annan gång ofreda vårt bo.

Våt och svullen, kröp Hegesippus ur diket. Nu
hade han alls ingen lust att vidare söka fågelbon. Det
klokaste han nu kunde göra var att palta af hem. Men
detta var lättare sagdt än gjordt. Han var första gången
i skogen och hade alls ingen aning om, hvilka vägar
han gått. Emellertid klef han på efter sin egen näsa,
och näsan är en dålig vägvisare, ty man må vända sig
hvart man vill, så pekar näsan beständigt framåt. Framåt
gick Hegesippus och näsan förut, men likväl gick han
vilse och kom beständigt längre in i den stora skogen.
Trädens skuggor började falla långa på tufvorna, solen
sjönk ned bakom granarnas toppar, myggorna blefvo allt
förtretligare, fågelsången tystnade i topparna, endast
rödstjärten och taltrasten kvittrade ännu sina melodiska
toner, medan kornknarren lät höra sin hesa stämma i
åkerdiket. Till all lycka blef det icke mörkt, ty det var
nu midt i sommaren. Hegesippus var trött, hungrig och
våt, men likväl klef han framåt öfver tufvor och stenar,
och när han på detta sätt gått flera timmar omkring,
befann han sig precis vid samma dike, därifrån han
börjat sin återfärd.

Då tappade han kuraget, satte sig ned och började
gråta. När han gråtit en stund, somnade han af trötthet
vid randen af diket.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:25:59 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topbarn/5/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free