Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bullerbasius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag tror hon hette Melusina. Hon hade en
utmärkt vacker och söt docka, som hade riktigt hår och
riktiga ögon och hette Ellen. När Melusina var i skolan,
tog Bullerbasius Ellen och petade sönder hennes ena
öga, för att se hvad där var inuti. Sedan hängde han
Ellen vid håret i spjällsnöret, för att hon skulle få gunga.
När Melusina kom hem och såg stackars Ellen, började
hon gråta.»
Lasse blef röd i ansiktet och bultade hälarna på
sina sneda stö fl ar mot golfvet.
Hilda fortfor: »Då började också Bullerbasius gråta,
bad sin syster om förlåtelse och gaf sig ingen ro, förrän
pappa låtit doktorn laga Ellens öga bra igen. Var det
rätt, att han ångrade sig?»
— Ja, se, men Ellen blef frisk igen — sade Lasse.
— Skada bara, att Bullerbasius hade så kort minne.
»En vecka därefter, den 14 mars, skulle Bullerbasius
gå ut på skidor och hade slarfvat bort sina ullvantar.
Då hittade han mammas fina hvita franska handskar,
trädde dem på sina tassar och begaf sig ut i
snödrif-vorna. När han kom hem, stodo alla fingrarna ut genom
ena handsken, och den andra hade han tappat i snön.»
— Var det snällt?
— Jag frös om händerna.
»Mamma trätte, men Bullerbasius blef ej klokare.
Den 1 april ville han skrämma gamla Kajsa. Då
ställde han två stolar på hvarandra innanför salsdörren
och på dem en pall och på pallen en blomkruka. I
stället för Kajsa kom hofrådinnan Agander in genom
dörren och hade så när dånat af förskräckelse, när
stolarna ramlade och blomkrukan gick sönder. Då fick
Bullerbasius åter arrest,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
