Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myreborg och Gråmossa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Lät berget också komma till himmelen! — bad
Gråmossa, men det var hans sista ord här i världen, ty
med detsamma föll han till aska, och aftonmolnet klädde
sig i sin rödaste glädjeskrud och förde askan med sig
ut i den blå rymden. Gråmossa fick ej veta, om berget
också skulle få komma till himmelen.
När aftonmolnet gått bort, kom den fuktiga
nattdimman och insvepte berget i sitt hvita, våta lakan, som
hon var van att göra. Men nu behöfde myrorna icke
mera krypa under sitt stråtak, och Gråmossa behöfde
icke mera läska sina törstiga grenar: de hade hamnat hvar
och en i sitt hem. Endast det gamla, torra, mossbeklädda
berget, som nu stod där ensamt, naket och sotigt, kände
nattdimman droppa nästan som tårar utför dess skrofliga
branter. Det är berget, som berättat mig denna historia
om Myreborg och Gråmossa: annars hade väl ingen
vetat något därom. Men ingen vet ännu i denna dag,
om berget skall komma till himmelen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
