Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rida ranka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konung Magnus skrattade. — Ser man på! Gumman
ville muntra sin dotter, så att arbetet ej skulle blifva
för ledsamt. Hur var det sedan?
— Dottern, hon spann,
och tårarna rann .. .
— Stackars liten!
— Men aldrig kom den fästman fram ...
— Det var ju mycket ömt och rörande — sade
konungen. — Jaså, han kom aldrig fram?
— Förrän åt andra åretf
med guldband i håret. ..
— Jag kunde tro det — sad’ konungen. — Det
hade annars varit alltför bedröfligt. Nå, det var således
som det skulle vara. Den unge riddaren fick sin
hjärtanskär?
Men ingen mänska förstår et,
sjöng drottningen och därmed var visan slut.
— Hvad menar du med det* min allrakäraste drott-
ning ? — frågade konungen. — Jag tycker, att romansen
var mycket klar och begriplig.
— Min herre och konung — svarade drottning
Blanca — det är vanligen så i romanser, att det är
någonting, som man får gissa på. Och det är just det
fina i saken.
— Kantänka! — sade konungen. — Liksom man
icke skulle förstå, att där blef ett präktigt bröllop. Tack
för visan; den var rätt munter. Och nu vill jag taga
min lille Håkan med mig. Han skall få lära sig rida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
