Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rida ranka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ståtlig riddare kom ridande in i parken, åtföljd af
sven-ner, klädda i guld och scharlakan. Hans harnesk blänkte
i solen, hans hvita fjäderbuske svajade för den lätta
sommarvinden. Med ett språng var han af hästen,
framträdde höfviskt till de båda flickorna, böjde ett knä för
jungfru Margareta och sade:
— Allra käraste jungfru, jag är nu hitkommen öfver
länder och haf, för att bringa eder min ridderliga
hyllning. Jag är prins Håkan, och med eder höge faders
samtycke lägger jag Sveriges och Norges kronor för
edra fötter.
Jungfru Margareta rodnade vid dessa ord, som om
hon varit sexton år. Men efter hon dock var endast
elfva, fattade hon snart mod och sade:
— Är det du, som tagit sex smörgåsar?
Prins Håkan visste i sanning icke hvad han skulle
svara på en så lustig fråga af sin kungliga brud; men
när han nogsamt märkte af hennes kvicka ögont att hon
alldeles icke var så enfaldig, som hon ställde sig,
yttrade han:
— Icke allenast sex smörgåsar, ädla jungfru, utan
sex kronor ville jag kunna bjuda eder, om ni täcktes
tillåta mig att fästa denna ring på edert finger. — Och
vid dessa ord tryckte han en diamantring af oskattbart
värde på brudens barnafinger.
Jungfru Margareta lät detta godvilligt ske, ty hon
tyckte med rätta, att den unge prinsen var den allra
vänaste brudgum hon kunde önska sig. Men så alldeles
lätt ville hon icke bortskänka sig. Hon lösgjorde åter
ringen från fingret, låtsade betrakta den noga och sade:
— Är det gråsten, det där?
— Nej, högborna jungfru — sade prinsen; — det
är en diamant från Indien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
