Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nio guldtaflorna. Berättelse om Finlands medeltidskrig - 3. Om Sten och Matts hofslagare samt om silfverskon och den andra guldtaflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle afundas mig den hästen, och den är ensam mera
värd än hela min stuga. Men hvarkör slog du ej bokven
ihjäl, när han ännu lefde? Du har ju ett svärd!
— Det var så, ser du — genmälde Sten, som icke
ville visa sig mindre manhaktig, än Matts trodde om
honom — det var så, att när vi sutto i tornet, gjorde
vi ett löfte till den helige Sigfrid att bevisa en god
gärning mot den förste vi mötte, när vi väl kommit ut.
Därför slog jag icke ihjäl den rackaren.
— Hahaha — skrattade Matts hofslagare;—det är
munkprat. Det hade ju varit en god gärning, om du
slagit ihjäl en fiende.
— Men han var sårad och halfdöd — invände
Sten.
— Ja, hvad sen? — sade Matts. — Kom hit, så
skall du få se min silfversko. Den har jag hittat på
trollberget; trollens konung har tappat honom, och han
är så beskaffad, att när man krågar honom, svarar han
ja eller nej! Se här! — Och Matts framtog ur sin
ränsel en liten hästsko af silfver, ej större, än att han
skulle ha passat åt en sex veckors fåle. Ett snöre var
fästadt vid skon, och när man höll i snöret och lät skon
klinga mot berget, hördes underliga ljud.
— Nå, sko — sade Matts — är det rätt att skona
sin fiende?
Skon upphörde att klinga.
— Hör du? Han svarar nej — sade Malls. — Nå,
sko, är det rätt att slå den, som velat taga vårt lif?
Skon klingade hårdt och starkt.
— Jag kunde tro det — menade Matts. — Skon
svarar ja.
— Således, sko, är det alltid rätt alt hämnas ondt
med ondt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
