Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nio guldtaflorna. Berättelse om Finlands medeltidskrig - 8. Huru Stenhjärta uttydde tre guldtaflor och om röfvarbandets tåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åbo kom också närmare och visade sig vara en stor
fårahjord, som drefs ut på bete. Men när molnet från
Tavastehus närmade sig, såg man en skara af några och
tjugu underligt klädda ryttare, som förde emellan sig två
förnäma damer till häst, samt några svarta morianer, som
ledde tungt lastade packhästar. — Gifven akt! —
hviskade Stenhjärta, i det han fördelade sina röfvare, så
att de kunde anfalla ryttarna på en gång framifrån och
i ryggen.
Vid dessa ord kom den fjärde spejaren, som suttit
gömd i toppen af en hög tall, och berättade, att ånyo
syntes ett moln af damm på vägen från Åbo. — Det
är en oxdrift — sade Matts hofslagare, som nu fått
kurage. — Bönderna skicka oss många stekar till
mid-8 om marn.
— Men detta molnet är ganska stort — sade
spejaren.
— Låt oxarna komma! — genmälde Stenhjärta
föraktligt och fattade en lång lans, som han var van att
kasta med en fruktansvärd styrka och skicklighet.
Furst Igor och fru Ingrid med deras följeslagare
redo emellertid långsamt vägen framåt. Fursten själf
red i spetsen för tåget och spanade försiktigt inåt den
närgränsande skogen. Röfvarbandet var väl gömdt, men
en af deras hästar gnäggade, när han hörde ljudet af
de främmande hästarnas hofvar. Fursten höll stilla och
lyssnade. Invid vägen till vänster stod en gammal,
förfallen ria. Strax sände fursten hälften af sitt folk att
föra fru Ingrid och Frida i säkerhet inom rian, medan
han själf med de öfriga red ett stycke framåt för att
undersöka nejden.
Han hade icke ridit långt, innan det hven i luften
och en lång lans susade så tätt förbi hans öra, att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
