Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ångbåtseldaren (Yrkesvisa 1)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lille jätte, var still,
och ryt högt, om du vill,
men blif vackert i bur! Om du bryter dig ut,
Ulivitt — är det slut.
När jag skyfflar mitt kol och det gnistrar så hett
och jag glänser af sot och jag dryper af svett,
då så tror jag mig stå hundra mil under jord:
jag har tändt en vulkan, jag har ånga om bord,
och jag drifver mitt klot...
Men då gungar min fot,
och då vaggar mitt golf, och ett flarn är jag då,
Ulivitt — på det blå.
Och jag vet, att en våg utur djupenas däld,
han kan bräcka min köl, han kan släcka min eld.
Mellan döden och mig är en tumsbredd järn,
men Allsvåldige Gud är mitt fäste och värn,
och en plats han mig gaf
mellan eldar och haf.
Brasa på! Min propell, nu så sjunge du fritt
Ulivitt! Ulivitt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
