Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tidningssättaren vid sin stilkast (Yrkesvisa 3)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ty mina getter ha eld i hornen,
de blänka rätt som en fyr i tornen,
och där de springa, där lyser strimman
som dagens solsken, i midnattstimman.
Beror allt på
hvad mat de få.
De äta tankar, som snillet föder,
men ofta nog man med draf dem göder,
och stundom mjölka de rikedom,
men stundom lämna de stäfvan tom.
Där flödar långt i den öde ljungen
en silfverkälla, ur djupet sprungen;
där råder Sanningens kloka flicka,
och gifver hon mina getter dricka,
så få de märg
att bryta berg.
Men ack, det händer visst icke sällan,
att lögnen blandar sitt gift i källan,
och då så bitas de som en mops,
och vargen äter dem till kalops.
Nu kommer pojken, så svart som tattarn,
med manuskriptet ifrån författarn.
Ut, mina getter, från bås och kätta!
Nu ha vi nyheter att berätta.
Hvad ryms ej allt
i en tidnings spalt!...
Bah, nu är intet, som lönar mödan!
Det är annonser, som slåss om födan...
En liten fröken har tappat skon,
och en skogssköflare gör cession.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
