Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Matts Lustigs barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den där stilla gossen är döden. Nu leka de jordens
korta lek på de gröna grakvarna.
Detta förstod icke lustiga Matts, än mindre hans
barn. Men en tid därefter hände sig, att barnens moder,
lustiga Matts’ hustru, Brita, blef sjuk, och när hon varit
sjuk i två veckor, låg hon alldeles stilla och talade intet
mer och slog icke mera upp sina ögon. Barnen voro
då ensamma hemma, ty fadern hade gått om kvällen
till doktorn och kom icke hem förrän andra morgonen.
De skulle vaka turvis om natten, hade far sagt dem,
men den, som vakade, råkade somna, och den, som sof,
han sof. Om morgonen kom lustiga Matts tillbaka med
droppar från apoteket, och barnen berättade, att mor
sof så förunderligt stilla, nu skulle hon säkert bli frisk.
Lustiga Matts blef vid dessa ord alldeles icke lustig
till mods, han kastade sig öfver sin hustrus bädd och
begynte gråta. De förskräckta barnen frågade, h var för
han grät.
— Mor är död! — sade lustiga Matts, och orden
fastnade honom som ben i halsen.
En stund stodo barnen tysta och häpna, de hade
mycket älskat sin moder, och efter fadern grät, så gräto
de med. Men de, som så ofta sett döda begrafvas,
för-stodo alls icke, hvad det betydde att dö. — Skall mor
begrafvas? — frågade de.
— Ja — sade fadern. — Mycket hellre ville jag
gräfva min egen graf.
— Få vi gå med i processionen? — frågade
barnen åter.
— Jag och ni två skola gå närmast efter den döda
— svarade fadern suckande.
Detta var något rart, tyckte barnen. De visste hvad
en så stor ära betydde, och de tänkte mera därpå än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
