Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myran, som for till doktorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
p& ryggen och hegaf sig p& väg. Myrstacken låg i en
backe helt nära järnvägen; myrmamma visste, när
bantåget skulle komma, och passade på. Bantåget kom —
burr, urr urr! — myrmamma hoppade från skenan på
hjulet, snurrade kring några hvarf, men klef lyckligen
med sitt barn upp till vagnen och reste utan biljett till
Helsingfors.
När de kommo dit, kröp myrmamma varsamt ned,
ty hon var rädd att trampas ihjäl, och steg dristeligen
på hyrkuskens droska. Allt bar hon barnet på ryggen
och benet i säcken.
— Nu skola vi åka till doktorn — menade
myrmamma. — Jag undrar hvad hästen säger om ett så
tungt lass.
— Hvad är detta för hvita bferg? — frågade
myrbarnet, när de åkte förbi de stora stenhusen.
— Det är sådana stackar, som människorna bo i —
svarade myrmamma. — Stackare äro vi alla. — Och så
kommo de till sjukhuset, ty hyrkusken körde en ung
doktor, som varit rest till Petersburg för att höra Kristina
Nilsson sjunga Näckens polska.
Myrmamma glömde att betala hyrkusken och
klättrade uppför trapporna med barnet på ryggen.
Stor-doktom satt vid sitt bord och läste en bok om konsten
att göra nya näsor. Myrmamma klef upp på bordet och
kröp på boken. Stordoktorn såg henne och knäppte
henne med fingret, men myrmamma knep sig fast i
bladet och begynte berätta om isbiten och barnets ben.
— Jaså, är det ingenting annat? — sade stordoktorn
och ville hopfästa det lilla benet, men han hade för
grof tång och ryckte i stället bort ett af de friska
benen.
*— Hvad var det? sade — myrmamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
