Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stjärnöga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var klar och tyst och uppfylld af stum tillbedjan.
Allenast norrskenet sprakade öfver himmelen; det stod
med sin båge vid St järnögas hufvud.
Tidigt på julmorgonen, medan barnen i stugan ännu
sofvo, kom nybyggaren hem från sin resa. Sedan han
tagit sin hustru i famn och strukit rimfrosten från sitt
bruna hår, frågade han efter barnen. Hustrun berättade,
att Palte hakt mässlingen, men åter var frisk, och Simmu
och Matte voro trinda som hvetebrödsbullar.
— Hur mår Stjärnöga? — frågade nybyggaren.
— Bra — sade hustrun, ty hon var rädd för sin
man, och samvetet slog henne.
— Vi måste se väl om Stjärnöga — fortfor
nybyggaren. — Jag hade i natt en dröm, där jag satt och
sof i min släde. Jag tyckte, att en stjärna föll ned på
min slädfäll och sade till mig: — Tag mig och vårda
mig väl, ty jag är välsignelsen i ditt hus! — Men när jag
utsträckte min hand för att taga stjärnan, se, då var
hon försvunnen. Jag vaknade och begynte tänka på, hur
Guds välsignelse varit med oss i allt hvad vi företagit
oss under dessa tre år, sedan vi upptogo det främmande
barnet. Förut ville ingenting rätt lyckas oss, vi voro
sjuka och fattiga, vår åker frös bort, björnen ref våra
kor, vargen tog våra får. Men allt har nu blifvit så
godt och välsignadt, och det kommer sig däraf, att Gud
är nådig mot de barmhärtiga, och hans änglar taga en
särskild vård om oskyldiga barn.
När nybyggarens hustru hörde detta, stack det henne
åter i hjärtat, men hon vågade ingenting säga. Omsider
vaknade gossarna, fadern tog dem i famn och fröjdades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
