Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Georgs konungariken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Georgs konungariken.
Odet är skönt att vara tolf ftr och frisk och glad
och utan bekymmer! Och att då bo i en grön
skärgård med blå sjö, och att ha sin lilla båt, sin hund
och sin båge och hvar morgon se solen glimma genom
björkarnas löf och daggen pärla i gräset och de små
vågorna, Unda Marinas leksystrar, kullra mot stranden.
Ja, det är skönt, när den svala morgonluften fläktar in
genom det öppna fönstret och bär på sina osynliga vingar
doften af hägg, rönn och syren, medan tusen, tusen
fåglars kvitter på alla grenar lofsjunger Gud. Då måste
man ju själf bli som en fågel, så fri och ung, och sjunga
med alla de andra och tacka Gud med alla de andra.
Ty ingen är rätt lycklig utan att tacka Gud. Huru
skulle något väsen på jorden kunna blomma i sann
glädje utan att rota sig i Guds kärlek och känna sig
lyckligt däraf?
En sådan lycklig gosse var Georg. Jag minns den
sommaren, när han rodde omkring i den härliga
skärgården och sjöng nästan alltid, ja, han sjöng hela dagen,
och en klar, vacker röst hade han, men det tänkte han
icke själf på; han sjöng beständigt för att han beständigt
var glad. Där voro stora öar med höga berg och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
