Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Georgs konungariken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitt nöje i att göra sina egna märken hvar helst han fann
ett passande ställe.
De stora hvita lakanen, ringarna och trianglarna, som
ftngbåtskolket mftlat pft bergen, kunde Georg icke
eftergöra. Men hvem kunde icke bygga ett litet torn af
gråsten och ställa en stake eller en kvast på dess topp?
Detta var just hvad Georg företog sig, när han rodde
med sin morbror genom de smala sunden. Morbror hade
fullt arbete med krokar och nät, men Georg bad att få
landstiga vid någon vacker strand och fick fullt arbete,
också han. Knappt var han i land, innan han började
bära stenar på höjden, och ett par timmar därefter, när
båten återvände, hade Georg sitt torn färdigt. Det var
muntert!
Nu var det likväl icke alldeles så rätt med den
torn-byggarkonsten. Georg var flitig och blef snart så skicklig
i sina tornbyggnader, att hans torn knappt kunde skiljas
från ångbåtarnas märken på bergsuddarna. Om nu ett
stort krigsskepp, som kostat flera millioner penningar,
förlitat sig på ångbåtarnas märken och styrt efter Georgs
geografi, så hade där blifvit ett farligt spektakel.
Lyckligtvis råkade en af krigsångbåtarna, som märkt farleden,
åter styra genom dessa farliga vatten. En officer stod
med kikaren för ögat på däck och ropade till styrmannen:
— Är du befängd, karl? Huru styr du? Ser du icke
landmärket?
— Gud bevare herr kapten — svarade styrmannen.
— Skulle jag styra efter det märket, så skulle vi om
fem minuter törna rakt mot berget.
— Hvad för något? — skrek kaptenen. — Är det
icke vårt eget märke?
— Nej, så sant jag håller rorkulten i min hand —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
