Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sikku
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sikku.
I konung Karl den tolktes tid lekde i norra Finland en
fattig vallgosse vid namn Sikku. Det skulle vara
Sixtus, men den finska tungan är nu en gäng för alla
sådan, att hon brukar omskapa namnen efter sitt sätt,
såsom hon bäst kan uttala dem. Sikku var så fattig, att
han hade hvarken mössa, skjorta eller skor, men detta
bekymrade honom icke det allra minsta. Han var alltid
glad och förnöjd, och när han vallade korna vid foten af
Sipuri berg, sjöng han sina visor från morgon till kväll,
blåste i sin lur ak näkver och hade sitt stora nöje att höra
bergets eko härma honom.
Sikku hade en gammal fällknif, det var hans rikedom,
och därtill en kamrat vid namn Kettu, hvilket betyder på
finska räk; en långnosig, långsvansig gul hundracka, trogen
och argsint. De två höllo tillhopa i lust och nöd; Kettu
drek korna tillsamman, Kettu vakade, när Sikku tog sig
en lur vid middagsstunden, och Sikku delade med Kettu
det hårda brödet, som var bådas gemensamma frukost och
middag. Till brödet bestods en skön soppa af klart
källvatten och nästan alla dagar en fin efterrätt: smultron,
hjortron, åkerbär, blåbär, lingon, häggbär eller rönnbär,
allt efter sommarens tid, men sådant föraktade Kettu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
