Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickan från Kauttua
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N&gra små flickor komma från bruket. De gå
barkota, de uppskörta sina klädningar och vada ut i det
grunda vattnet. Detta roar dem. De skrika, när deras
ömtåliga kot stöter mot en osynlig sten, men strax
därpå plaska de åter lika muntert. Löjorna äro nyfikna
och simma så nära körbi deras bara ben, att de nästan
vidröra foten, men kånga dem, nej, det lyckas ickel
Flickorna bära i vänstra handen en liten korg; de böja
sig ned och doppa högra armen i vattnet. De söka
något, de finna också något på bottnen. De upptaga
det och lägga det med ett utrop ak glädje i korgen.
Hvad är det de kunnit? Det är ej vackra,
mång-färgade stenar, som barn så gärna söka vid stränderna;
det är aflånga, halfrunda, svartgrå, smutsiga föremål,
som alldeles icke se angenäma ut att taga i handen.
Dessa föremål skulle fläcka ett renstruket förkläde.
Flickorna bära fynden i sina korgar till stranden, lägga
dem där i gräset och sätta sig tyst att vänta. Litet
skratt och flin äro svåra att undertrycka, men tyst vill
man vara, mycket tyst. De underliga föremålen från
vattnet ligga en stund orörliga, som vore de döda. De
äro stora som en barnhand, flata och sammanfogade af
två skal, hvarak det ökra liknar ett lock. Det visar sig
snart, att locket har gångjärn och kan öppnas inikrån.
Det öppnas verkligen, långsamt, försiktigt, och vid dess
kant visa sig två spröten, som känna sig för i gräset.
Är då allt tyst, så framsticker snart det gulhvita eller
gråhvita hufvudet af en mask, som bor i detta
besynnerliga hus. Han tyckes speja om trakten är säker,
och när han ej finner något som oroar honom, kryper
han ut med en del af sin kropp — nej, han kryper
ej ut, han sitter fast vid skalet, men han kryper så
långt fram, att han får fäste på marken och börjar att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
