Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gossen, som hörde det tysta tala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När det blek sommar, hörde Paavo gräset på ängen
säga: — Nu växer jag, så det körslår! Åkern sade till
diket: — Kära du, låna mig litet vatten, jag är så törstig!
Skogen sade till sveden: — Akta elden, du sveder mitt
hår! Sjön sade till båten: — Tycker du om att gunga?
Och det stora, vida landet, Paavos land, vårt land, sade
till himmelens sol: — Kära sol, läs din aktonbön när
du går ned, och bed Gud, att du i morgon får skina
rätt varm och gifva grönska och skördar åt mina älskade
barn!
Paavo blef så van vid allt detta, att han icke tyckte
det vara något underligt alls. Men det, som förundrtfde
honom, var när han hörde samvetet tala. Hvar gång han
ville göra något illa, sade samvetet: — Det är orått!
Och hvar akton, när han varit lydig och flitig, ödmjuk
och tjänstvillig, sade samvetet: — Det är rått! Värst
var det, när han någon gång ville ljuga; då hörde han
samvetet gråta. Och när andra varit goda mot honom
och han varit otacksam, då hörde han den tysta rösten
inom honom snyfta i gråt. Detta kunde Paavo ej stå
ut med att höra. Han måste ju bli sannfärdig och
tacksam och god mot alla, annars bade han ingen ro
för den evärdeliga rösten, som beständigt varnade,
bestraffade eller gillade allt hvad han gjorde.
Paavo undrade, om äkven andra människor börde
inom sig en sådan besynnerlig röst. Han nästan gissade,
att där var någonting dylikt hos alla, men det låg så
djupt körborgadt under kars vadmalsjacka och mors
ylle-likstycke, att Paavo ej rätt kunde höra så djupt. En
gång mindes han, när långe Penttu kastat en katt i
brunnen och lutade sig ned kör att se, hur katten
drunknade. Då råkade Penttu själk kalla i brunnen
och skulle visst ha drunknat, han också, om ej Paavo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
