Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jägarens första byte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han går till parken. Det är morgontimma,
blå himmel, fågelsång, dokt ak violer,
ett surr ak bin med kjärlars kaprioler
och daggens pärlor, som i gräset glimma.
Lägg ned geväret under ekens krona 1
Här prisas Gud. Här beder all naturen
frid öfver jorden, mänskorna och djuren.
Var god, var lycklig, älska och förskona!
Karl Otto är ej elak mer än andra,
han andas med behag det friska lifvet,
men Lefaucheux skall pröfvas, det är gifvet,
och jaktens nöjen må ju ingen klandra.
Han spejar, spejar. Morgondaggen pärlar.
Finns ingen nalle gömd där bakom granen?
Blod törstar Lefaucheux, och spänd är hanen,
men icke kan Karl Otto skjuta fjärlar.
Dock ... hvad är det, som där i linden gungar?
En örn? . . . Nej, blott en fattig liten hämpling,
som, utan aning om försåt och stämpling,
för mat till boet där åt kyra ungar.
Du stackare! Karl Otto blygs för listen,
men Lefaucheux får ej gå bort med skammen.
Karl Otto smyger sakta, fram till stammen
och lägger an, med bössan stödd mot kvisten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
