Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Linet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jaså — sade gubben — äro vi åter där med
den gamla vidskepelsen? Jag går till stallet, du kan
taga emot landsvägskolket. Men se åt, att de icke denna
gång snatta dina väfvar krån bleket!
De resande stannade, nu som körra gången, vid
stugan kör att vederkvicka sig ekter den ansträngande
kärden. Kvinnan, som liknade ett barn och en drottning,
körde sin lilla gosse till gummans yngre gosse och lät
dem leka med hvarandra. Då hade gummans gosse
en hård brödkant och gak brödkanten åt den krämmande
gossen.
— Har din gosse krusit? sade kvinnan till gumman.
— Nej, frusit har han icke — svarade gumman
— men väl har han stundom hungrat. Vi äro kattigt
kolk, som lekva ak linodling, men det lönar sig icke
alltid så väl som i år. Kära kru, du som lokvar Guds
löften, vill du icke gikva min gosse den gåkvan därtill
att aldrig hungra?
— Jag är Guds tjänarinna och kan icke lokva,
endast bedja och kå — sade åter den unga kvinnan
med drottningsblicken. — Gärna ville jag bedja om
rikligt bröd kör din gosse i världen, ty han har gikvit
mitt barn sin enda brödkant. Men allt är icke nyttigt
kör oss. Mitt barn har krusit och hungrat, kastän alla
sköna kläder på jorden velat värma honom och alla rika
sädeskält erbjudit honom sitt bröd. Jag vill utbedja åt
din gosse en större gåkva: han skall hungra och törsta
ekter rättkärdighet.
Gumman körstod icke detta, men hon neg och
tackade, ty hon gissade, att det var något välment.
— Vi vända nu åter till vårt hem — sade kvinnan; —
ty de som stodo ekter mitt barns lik äro döda. Vill du
gif va mig en drick vatten ur källan, innan vi resa?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
