Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stenografen (Yrkesvisa 15)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att minsta det streck, som jag slänger till vägs,
har hufvud och fötter,
har blommor och rötter
och skrifver en mening så fort som han sägs.
Det vore för galet,
om skrifvaren ville
flux pränta ut talet
vid landtdag och gille.
Hvad hinner den stackaren? Må jag ej le?
Men se, när han sinkar,
och pustar och blinkar,
då är stenografen hans räddande fe!
Och tänk, när det pratas
i ständernas plena,
då är ej att latas,
när talen de skena,
då sitter jag spikad långt inne på natt.
Ve mig, om jag fumlar!
Hvad är det han mumlar?
Ack, hade jag öronen då som en katt!
En annan kan dundra
som hagel i knuten!
Då blixtrar det
hundrade ord i minuten,
och pennan af blyerts hon kittlar min hand.
Jag hisnar, jag blandas,
jag törs icke andas...
Ack, vore hvart ord dock ett frö för mitt land!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
