Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prins Florios kanal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som gick emot stranden, och när han rullade in öfver
kiselstenarna, hördes ett hemlighetsfullt dån, såsom af
en aflägsen åska. Den nedgående solen droppade guld
och rosor i hafvets silfver. Hennes stora, röda klot
trillade tveksamt på randen af vattnen, såsom en flicka
är rädd att stiga i badet och säger: skall jag doppa mig?
Är det för djupt? Slutligen beslöt solen likväl att doppa
sig, långsamt, försiktigt, först med fötterna, så ända till
armarna, så öfver hufvudet. Plums, där sjönk hela det
stora gyllene klotet ned i brinnande vågor, så att det
gnistrade öfver vattnen. Där dök hon ned, dagens drott
ning, men blott för en kort stund, såsom ett plaskande
barn kniper sig i näsan och doppar sitt hufvud under
vattnet, men blott för att skrattande åter lyfta det upp
med drypande lockar. Ja, det finns också haf, ännu
högre i norr, där dagens drottning trillar som en trissa
på vattenranden och icke törs doppa sig alls. Där måtte
vara för djupt.
På landsidan låg skogen som ett stort sofvande
fågelbo. Där var klart ljus öfver grenar och toppar, alla
löf genomskinliga, alla kvistar broderade med guld, men
natten och skuggan hade gömt sig under granarnas barr.
Alldeles tyst var icke heller skogen; taltrasten sjöng
sina vackra visor, och när han hvilade näbben, hördes
kornknarrens hesa röst från diket i rågåkern. Teg också
han, då blandade sig i hafvets aflägsna dån ett lätt sus,
såsom när vinden hviskar i unga löf. Men det var icke
vinden, han hade krupit under fällen och sof; det var
millioner och åter millioner myggors dans mellan träden,
där de själfva höllo musiken. Skulle de icke dansal
De hade ju blott en dag att lefva, men det var en lång,
läng dag utan natt; de hade ju tid att glädjas åt lifvet.
Prins Florio satt på en klippa vid stranden. 1 hvarje
3. — TopeUus, Läsning för barn. VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
