Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den fallna julgranen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den fallna julgranen.
Där lfig han!
Hur var det möjligt? Huru kunde han stjälpa?
Matts Lång funderade och kunde icke begripa huru hans
stolta julgran kunde ramla från bordet.
Matts Lång var lotsålderman vid Hangö och hade
en bra stuga där ute på klipporna. Skulle icke han må
som en prins? Sjön var hans kungarike, alla fartyg
hans skattskyldiga undersåtar. Torsken kom till hans
krok och sade till flundran: ur vägen, det är jag, som
skall bita pål Strömmingen kom till hans skötar och
förargade sig, att hvarje maska redan var full med fisk.
Nog hade Matts Lång att äta sig magen mätter. Men
ännu bättre var, att han hade en präktig gumma, en
sådan trogen, rar och husesam lifstidsvän, som just
passade till lotsåldermansmor och skötte om gubben på
gamla dagar rätt som en guldgubbe. Gå dit, får du se
huru hel och ren och fin hon håller sin Matts. Men det
bästa var att de båda voro gudfruktigt, rättskaffens och
hederligt folk, som ärligt förtjänat sitt dagliga bröd och
till och med litet däröfver till plättar åt barnen. Ingen
människa kunde afundas dem detta.
Ja, som sagdt, skulle icke Matts Lång må som en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
