Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den fallna julgranen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
armen, där han kått sig en smäll. — Där ligger han —
sade Matts*.
— Ja, jag ser det — sade gumman och kunde icke
annat än skratta.
— H varför stod han icke? Jag sade ju, att han
skulle stå.
— Och jag sade, att han ej skulle stå — menade
gumman.
— Det måste ha varit en jordbäkning — funderade
Matts. Han hade så okta hört talas om jordbäkningar nu
kör tiden.
— Eller en luktbäkning — skrattade mor. — Hör
nu, gubben min, jag vill minnas, att du seglat till sjöss
i dina dagar?
— Kan tänka! — fnurrade Matts. På en så dum
kråga tyckte han det ej löna mödan att svara.
— Nå, efter du seglat till sjöss, så vet du, att ett
kartyg med hög tackling behökver en stadig barlast kör
att ej kantra.
— Det vet ju en kajutvakt — menade Matts.
— Ja, det tror jag. Nå, om nu tacklingen är för
hög, eller barlasten för lätt, så kantrar kartyget. Om en
människa står här i världen som en julgran med en hög
tackling, det vill säga, om hon är rikare, förnämare,
mäktigare, vackrare, lärdare, klokare än andra människor,
och då icke har en stadig barlast af gudsfruktan och
sedligt allvar, så måste hon också kantra. Är det ej så?
— Det kan ju ett barn begripa.
— Nej, det begripa visst icke alla. Och om nu en
envis gubbe, som du till exempel, råkar anse sig klokare
än sin gumma och icke har nog barlast af praktiskt
förstånd att göra en stadig fot under en hög julgran, hur
går det då med hans gran?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
