Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två gånger två är fyra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hvad, skulle inte jag veta, att två gånger två
är fyra? Jag går ju i folkskolan.
— Det var märkvärdigt. Får man lära i folkskolan,
att två gånger två är fyra?
— I skolan får man lära allting — svarade Kalle
stolt.
— Det vore något! Vet du allting, du?
— Ja, nästan allting. Jag kan räkna ända till sju
gånger sju, men jag minns intet riktigt de andra siffrorna.
Jösse och Kurre kunde ej nog förundra sig öfver en så
häpnadsväckande lärdom. Emellertid ville de följa det
goda rådet, plockade äpplena upp ur diket och begynte
dela dem efter två gånger två är fyra.
— Men det är ju mina äpplen! — skrek Kalle.
— Se, det visste han också! — utropade Jösse och
Kurre. — Den gossen han vet då allting. Det vore roligt
att få komma till skolan och bli så lärd.
— Kom medl —sade Kalle. — Följ efter mig, jag
går just dit. Ni kunna ju krypa under bänken och hålla
er tysta, för att i skolan får ingen bullra.
— Där finnes väl ingen hund? — frågade Jösse.
— Hund? Skulle där finnas hundar i skolan!
Ibland kommer Prisse med klockarens Ville och stjäl sig
in, men då blir han utkörd.
— Men om han biter oss?
— Skulle Prisse bita! Han är så beskedlig, att
när jag drager honom i svansen, skrattar han bara.
— Skrattar han? — Jösse och Kurre sågo på
hvarandra. Aldrig hade de hört, att en hund brukar skratta,
men hvad kan man icke lära sig, när man kommer i skolan?
Kanske kunde också de lära sig skratta. Och såbeslöto
de båda vännerna att följa med Kalle till skolan. —
Ingen rädder här — sade Jösse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
