Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Onkel Adam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Icke mången har med en så vaken blick och så
klart omdöme, som Onkel Adam, lärt känna lifvet och
människorna. Det var en glädje att höra honom berätta!
Han älskade människorna med alla deras fel och
dårskaper. Han hade själf varit fattig; hur skulle ej han
vara alla fattigas vän? Han tyckte sig ej vara bättre
än någon annan, tvärtom. Och när han hörde sina
skrifter berömmas, svarade han: — Jag är ingenting annat
än Guds fattige renskrifvare.
1 en af sina berättelser omtalar han en ung flicka,
som var med om att kläda kyrkan i blom på söndagen,
när skriftskolebarnen skulle gå till nattvarden. Där stod
Frälsarens bild, och flickan lade en hvit näckros i bildens
hand. En ung man såg detta och förstod däraf, att hon
och ingen annan måste blifva hans brud. Detta blef
hon och blef i mer än femtio år densamme unge mannens
trogna lifstidsvän. Sådan var Onkel Adams och hans
Heddas egen vackra lefnadssaga. De fingo behålla två
kära barn, och det var med dem, som det brukar heta
om sagornas bjälte och hjältinna: »De lefde lyckligt
tillsamman i många år.»
Jag såg dem i deras enkla hem i Linköping. Där
var ej högt till taket, men ej heller långt till den sanna
lyckan. Han var en vis man, som kunde på samma
gång vara ett godt barn, och hon en förståndig
husmoder, som kunde följa och leda den vises tankar. Så
skall det vara. 1 Guds kärlek åldras man icke.
Onkel Adam var i sitt åttiofemte år, när han d. 31
jan. detta år fick hvila sitt trötta hufvud. Minns honom,
barn, ty han har älskat dig!
1889.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
