Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Station Sylvester
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vingflax (till den okända). Tåget går. Ursäkta, har
madam köpt biljett?
DEN OKÄNDA (uppreser sig, afkastar slöjan och är nu
himmelsblå med ett diadem af stjärnor).
Jag är Urania, den stjärnbeströda
natthimlens äldsta, evigt unga dotter.
Jag var, förr’n någon af er än var till,
och jag är sänd att bära denne pilt
till spiran af hans korta herravälde.
Ni, kryp ak tiden, myror för i dag
och luft i morgon, akten eder stack 1
Gån, släpen strået! Ut till edra sysslor!
(Tåget ringer tredje gången. Vingflax, drottningen och hela
sviten rusa ut.)
lotta (dragande far ut med sig). Mamma, mamma,
tåget går!
mor (sysslar med paltarna). Jag kommer, jag kommer
strax, kära barn. Jag måste ju knäppa paltarnas paletåer
att de inte förkyla sig. Och se nu, slarfva ej deras
kängband i fotterna?
(Man hör tåget rulla bort.)
mab. Frun bar försummat sig. Tåget gick.
mor. Tåget? Å, det är inte möjligt!
mab. Allt är möjligt. Frun får ackordera in sig
hos mig till nästa år.
sibb. Och hjälpa mig att skura tidens gångjärn
blanka.
MOR (dragande paltarna med sig). Skynden er, barn!
A, det vore förskräckligt! Men det är inte möjligt!
DEN OKÄNDA (nyss försvunnen, framträder med barnet vid
dörren).
Nej, du har rätt. Att lämna öfvergifven
en mor med sina barn, det är omöjligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
