Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Huru Skandinavien och Finland blefvo en halfö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
täfla om högsta priset för mandom, den kan förstå, att
Kase och Svase ej slutade förr, än de kastat alla strän
dernas klippor så långt de förmådde ut i sundet.
Slutligen, när de voro så trötta, att de ej kunde lyfta en småsten
mer, summo de ut att lugga hvarandra i sundet, och det
var det sista någon vet att berätta om Kase och Svase.
Huru nu pojkarna kastat klippa efter klippa ungefär
lika långt, märkte Kare till sin stora fägnad, att där blifvit
ett stort grund midt i sundet. Det var just detta som
Kare beräknat. Nu skall jag börja mitt arbete, sade han
till sig själf.
Då tog han ett långt språng ut i Ishafvet, blåste
upp sina lungor och pustade fram den värsta nordanstorm,
som han någonsin varit med om. Vågorna rullade fram
som höga berg, upprefvo hafvets botten och välte in sanden
i sundet. Där samlade sig allt grus och all gyttja kring
grundet, bredde sig ut åt båda sidor och gjorde en bred,
fast bro mellan fastlandet i öster och den lyckliga ön.
Nu fanns sundet ej mer, nu återstod blott en hafsvik i
norr, som sedan kallades Hvita hafvet, och en hafsvik i
söder, som sedan blef insjö och kallades Ladoga. Men
nu hade också den lyckliga ön blifvit förenad med
fastlandet i öster och var ej mera en ö, utan en halfö.
Detta kan numera ingen ändra. Den lyckliga ön,
ack, hon finns icke mer, hon har blifvit en saga, en dröm
från tidernas morgon. Långt borta i hafvets töcken tycka
sig människorna se hennes blommande strand, och de
ro dit ut, de ro, de segla, de söka, men ön är alltid
lika långt borta. Gossen ror ut, när han är femton år
gammal, och kommer tillbaka som gråhårig gubbe, men
tror du han fann den lyckliga ön? Aldrig, aldrig så nära,
att han kunde binda sin båt vid en björk på dess strand
och säga: nu är jag här! ... Ja, här är han visst, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
