Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Huru järnvägen fick sjumilsstöflar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Huru järnvägen fick sjumilsstöflar.
Det var en gång två troll, som bodde vid världens
ände. Hvar nu världens ände är kan ingen så noga
veta, men är den någonstädes, så måste den vara vid
Behrings sund, där gamla och nya världen titta på
hvarandra. Jag har ej varit där, men Nordenskiöld säger,
att dit är ett godt stycke väg.
Där bodde nu två troll, bröder, sade folket, men
icke såg man det på dem. Birreburr hette han, som bodde
vid Ostkap, där Asien slutar, och Burrebirr hette han,
som bodde vid kap Prinsen af Wales, där Amerika
börjar. Sundet emellan dem var icke bredare, än att
två troll med gröna kattögon godt kunde se hvarandra
och ropa prosit, när grannen nös.
De två trollen låtsade vara goda vänner och redo
till visit hos hvarandra på hvalfiskar i pingalopp öfver
sundet, så att det porlade kring dem. Svängrum hade
de nog i en världsdel hvar, men ändå voro de beständigt
afundsjuka på hvarandra och funderade ut huru de
skulle göra hvarandra förtret. De utstyrde sina
världsdelar med bergstoppar, den ena högre än den andra,
för att de från topparna skulle kunna titta in i
hvarandras bo. De tillställde hvirfvelstormar i sundet för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
